Äntligen en uppdatering

Hej igen alla!
Nu är det dags för en liten uppdatering tycker jag. Det har hänt mycket både här hemma och i byarna i Tanzania. Här hemma har sommaren hunnit komma och snart gått, våren kikade förbi lite snabbt den med. Livet har återgått till sin vanliga lunk men med vissa ändringar såklart. Livet förblir inte detsamma efter en upplevelse som den resan jag gjorde. Vilket är himla skönt! Allt känns lite mer så att säga. Jag tar tillvara på livet lite mer, tar inte saker på så blodigt allvar, tar det lite lugnare....tja. Jag gör saker lite mer annorlunda även om det inte alltid märls utåt. jag gillar mitt liv helt enkelt. Mitt liv med Calle och missarna. :)

Livet i byn lunkar nog på den med. I våras, några veckor efter jag kommit hem, fick jag reda på att Rosa dött. Den aids-sjuka kvinnan med barnen som jag skrivit om förut. Väldigt ledsamtmen tyvärr är det livets gång nere i Afrika. Att bli föräldralös är en tragisk verklighet för alltför många barn i dessa byar. Huset i Bumilayinga är snart klart vad jag förstått, volontärerna efter min grupp jobbade på bra med det. Flickan med fötterna har börjat få hjälp. Många andra har fått hjälp och fler står i kö. Det verkar flyta på bra för projektet och för volontärerna som är där.

Badai!

/ maria

försöker mig på ett webbalbum.....

Ska se om detta funkar. Försöker febrilt läga in en länk till ett webbalbum så ni ska få se lite bilder från resans gång. Det går sisådär.

http://picasaweb.google.se/116770502022254432234/20100314Tanzania?authkey=Gv1sRgCIKn_qHR6vbrpwE&feat=directlink#

Hemkommen, bortkommen, ihågkommen...

Ja då var man i Sverige igen då. Och just precis nu upptäckte jag att jag vant mig att skriva utan å ä ö..haha. Blir bara en massa aaa:n och ooo:n.
Jag och Stoffe landade i söndags morse på Arlanda. Glada men trötta blev vi mötta av världens bästaste Calle. Himla skönt att träffa honom igen måste jag säga! :) Väl uppe i bilen fick vi varsin liten frukostpåse med Pucko och WasaSandwich. Kan inte ens beskriva hur gott det var med knäckebröd. Vi skjutsade Sofi till Vällingby och sen åkte vi hem, till Tomt. Ett litet stopp på Ica Köplusten för att köpa cola. Dom måste ha trott att jag var knäpp som gick ut i uppvikta jeans, linne och kofta och flipflops..... hmm. Det bjuder jag på!
Pluggde in kameran för överföringav bilder på en gång nar jag kom hem. Sen åt vi pannkakor, ja och Calle. Med sylt och grädde. Mums! En dusch för min del och sen var klockan helt plötsligt kväller och La Familia dök upp. Jätteekul att traffa alla. Pappa hade med en så fin bukett med tulpaner (då är det vår!) Småttingarna har blivit så stora. Glada små skitar som har en förkärlek för att spy. haha.
Vi mumsade tacos (obeskrivligt gott!) och pratade i mun på varandra som vanligt. Sen visade jag alla fina tyger och smycken jag köpt. Min väska väde 22.5 kilo på vägen hem. Halva väskan full med tyger. Det ar ju så svårt att låta bli att handla, dom har ju så otroligt mycket vackra saker därborta i Tanzania. :)
Efter familjen åkt slocknade både jag och Calle som klubbade sälar. Hur trötta som helst. Vaknade som vanligt vid halv sju igår morse. Mumsade en delikat frukost, grejade med datorn, var ut en vända på gården. Calle hade fixat världens bästa överaskning! Han har byggt en sån fiiiiiin och helt underbar pysselstudio till mig. Ska ta lite bilder sen. Den är så fin. Så fin. Han är duktig min man. ;) Efter lunch (som bestod av äggmackor med kaviar) la vi oss och sov en stund. Sen åkte vi in till Västerås och köpte tapeter. Hälsade på pappa och Moje. Vandrade runt på Ikea och sen Maxi. Vi köpte tryffelsalami! Sen blev det en vända förbi min lägenhet på vägen hem. Det kändes jättekonstigt. Den är fin. Stambytet avklarat efter många om och men och Moje och pappa har städat, diskat och grejat så det är så fint så. Sen åkte vi hem till Sala igen. Hälsade på Calles föräldrar på vägen hem. Jag fick en jättefin bok och en stor fin bukett med blommor. Så himla gulligt. Väl hemma somnade vi lika snabbt som kvällen innan.
Imorse vaknade jag halv sju. Som vanligt. Vi har precis ätit frukost och jag har börjat tvätta lite. Dagen får bli som den blir. Orkar inte riktigt planera och ta tag i saker känner jag. Är så himla trött hela tiden. Känner mig rätt avtrubbad och vill tillbaka till Zanzibar, till värmen och solen. Det är väldigt skönt att vara hemma men.....mm...några dagar till i paradiset hade varit skönt. Det är svårt att beskriva hur jag känner mig men avtrubbad är nog rätt ord. Jag är så glad att vara hemma men samtidit vill jag bara sätta mig på första bästa plan och åka tillbaka. Till Zanzibar, till Matanana....till mitt underbara vackra varma Tanzania.

Jag har landat rent fysiskt men det kommer ta tid innan jag landat på riktigt, helt och fullt ut. Men det gör inget.....jag lever gärna kvar i mitt Afrika ett tag till.

Sista kvallen

Ja da har alltsa min tid har i Tanzania och Zanzibar tagit slut. Jisses vad det har gatt undan! Imorgon gar farjan tillbaka till Dar och sen pa eftermiddagen bar det av till flygplatsen och sen borjar den langa resan hem. Kommer vara valdigt trott nar jag landar pa Arlanda har jag en kansla av. Somnen har inte varit vad den ska vara denna sista vecka (och inte innan dess heller). Det har varit underbart varmt pa dagarna och olidligt hett pa natterna. Ingen luftkonditionering och eftersom strommen bara funkar till och fran pa Zanzibar sa innebar det att flakten star still storre delen av tiden. Men det har varit helt oki. Det funkar ju alldeles utmarkt att ta en powernap i solstolen. ;P
Denna vecka har varit helt otrolig. Allt runtomkring oss ar sa vackert. Rena paradiset. Vi har atit gott och druckit gott. Tom servicen har varit helt ok enligt afrikanska matt. Vi har varit pa Moonlight parties och dansat our asses off. Nya bekantskaper, en och annan skon massage, intressanta diskussioner. Vi har haft det oforskamt bra och vi kan knappt fatta att vi lamnar detta stalle imorrn. Just nu befinner vi ss i Stone Town. Har gatt runt och turistat oss lite och atit gott pa Forodhani Food Market. Mycket mysigt! grillspett av alla de slag, potatis, frukt, friterat, sockerrorsjuice, samosas, fisk, kott.....ja allt du kan tanka dig. Forutom mahindi till Maria Kidogos stora fortret. Men hon blev nog matt anda.

Det har funnits tid till eftertanke och jag kanner att jag har hunnit landa lite i det hela. Skont med denna lilla mellanlandning. Mer valbehovligt an jag trodde. Det kanns hwlt ok att aka hem men samtidigt finns det sa mycket mer jag skulle vilja gora. Men det sk bli skont att komma hem till alla nara och kara. Till Sverige. Till Ica Maxi. haha. Ja, jag saknar Ica Maxi, att fa ga omkring och bara ta det jag vill ha och veta att allt finns. Och att det som ska vara kallt ar kallt och det som ska vara varmt ar varmt.

Just ja. Jag maste ju beratta m vart hotell. Vi har lyxat till oss ordentligt nu sista natten. Vi vill och kanner att vi behover sova. Sa nu bor vi i ett trippelrum pa Dhow Palace Hotel. Vi har varsin stooor sang. Badrum med badkar. Pool finns pa hotellet (som vi forovrigt snart ska bada i). Air-con och flaktar (*YEY*). Frukost ingar ch det ar inte bara rostat brod och mango eller ananas. Det ar helt otroligt vilket fint hotell detta ar. Har tagit en del bilder som jag ska forsoka lagga uppsen nar jag kommer hem. Ja alltsa, det kommer ju komma en heeel del bilder. Har tagit typ 2300bilder tror jag.... eller nat sant.

Naja. Jag ar snart hemma. Pa sondag. Bara ett par dagar kvar nu. Jisses.

Badai!

/ Kerstin ;P

Paradise on earth

snacksamlingen fran morgonpromenaden jag tog imorse

hej hej!

no need for words...

lite moln pa morgonen men nu stralande sol och huuuur varmt som helst

utsikten fran var terass

Kendwa Beach

har bor vi

12 timmar

Ja da var vi i Dar igen da och pa Flex Hotell. Albert (hotellets chauffor) kom och hamtad oss pa Ubungo Bus station. 12 timmars resande blev det....... Bussen fick punktering tva ganger. Vad ar oddsen for det. Men detta ar Afrika. Allt ar mojligt. Sa vi tog det hela med ro och konstaterade att vi iaf satt bra. Vi hade gott om utrymme. Jag och Maria hade varsina tre saten coh Sofi tog ett tvasate. Lyxigt varre maste jag saga! Varmt och gott var det oxa. Sa nar Albert kom var det tre mycket skitiga, trotta och svettiga toser han hamtade upp. Tack och lov hade bilden air-con. Yes!!
En snabbis upp till rummet sen ner till restaurangen och ata. Eller tja. Vi fick vanta en timme pa maten men men... At frukost imorse vid sextiden sen har vi atit Pringles, muffins (nu pratar vi afrikanska sadana) och Mentos. Bra lunch va. ;P
Nu ska vi bara sitta en liten stund har sen ar det en laaaaaang dush och sen sangen som vantar. Farjan gar 7.15 imorgon bitti. Vi vill komma ivag sa tidigt som mojligt ju. Vil ha sol, bad, goda drinkar, inga masten, sovmornar, varme och bara ha det allmant bra helt enkelt. Ska bli skont med lite tid for eftertanke. Det skulle bli en alltfor stor kontrast att komma direkt hem fran Matanana. Detta blir alldeles utmarkt tror jag.

Gardagskvallen bjod som vanligt pa avskedssanger, dans och stahej. Sa himla roligt. Har spelat in nagra latsnuttar sa ni dar hemma ska fa en liten kanska av vad jag upplevt. I love it! Sa himla harligt att bara sitta och mysa nar dom sjunger och dansar.
Det kanns lite ledsamt att ha akt darifran men jag tror inte jag har fatt grepp om det riktigt annu. Just nu ar man bara valdigt peppad infor Zanzibar.
Blir nog inte sa mycket bloggande darifran. Jag kommer inta ett horosonellt lage och ligga kvar dar kanner jag. hehe.

Zanzibar here we come!

Sista vandan till Mafinga

Ja da var jag inne pa sista veckan. Kanns roligt, jobbigt, trakigt, smartsamt och overkligt. A ena sidan ska det bli skont att traffa alla darhemma. Calle, systrar, syskonbarn, foraldrar, vanner, kollegor och alla andra jag saknar. Men a andra sidan kanns det valdigt jobbigt. Detta har blivit min vardag. Livet i Afrika. Allt har har kannts sa naturligt fran forsta stund.Det ar langt ifran perfekt och det ar det som ar sa underbart. Jag har anpassat mig till denna kultur hur konstig den an ma vara, jag har vant mig vid att sitta en stund vid lagerelden innan det ar dags att ga upp och sova, jag ar van att hora Ezekeas "jaaambooo" pa mornarna, jag har vant mig vid att hora Wittis underbart harliga smittande skratt vid middagarna, jag har tom vant mig vid lilla Zawadis desperata tysta grat nar han ar kissnodig. Det kommer bli sa konstigt nar jag kommer tillbaka till Sverige. Tyst. Kallt. Tomt. For aven om jag kommer omge mig av manniskor jag alskar och verkligen saknar mig halvt fordarvad efter sa kommer jag sakna min familj har. Sofi, Elin, Henrik, Malin, Alex, Ida, Maria och Johanna. Och jag kommer sakna min afrikanska familj... Salome, Justin, Felician, Filippo, Alfred, Enouk, Witti, Alfa, Pomoko, Zawadi, Akiza, Zarah (lilla lilla underbara sota Zarah), Lilly, Geonisia, Tomaine, Cecilia, Lea, Peter....och alla andra. Det ar en underbart harlig samling manniskor. Sa manga personligheter. Salome med sin styrka som hon sa fint blandar med viss odmjukhet och grace, Filippo som ar med ar lovligt galen, Alfred som salltid ar som en solstrale, Justin & Felicians underbara sanger, Pomokos fantastiskt omanliga skratt, Wittis sma upptag, Zarahs leende, Alfa och hans lilla ordningsmannasinne...... Ja det ar sa mycket som kommer saknas mig nar jag kommer hem. Men jag kommer bara det med mig. Jag har alla mina minnen och alla mina bilder! Hela denna upplevelse har forandrat mig men den har samtidigt fatt mig att verkligen uppskatta det jag har. Jag menar verkligen verkligen. Jag alskar mitt liv och det jag har att komma hem till!

Pa onsdag (imorgon) ar det dags att aka till Bumilayinga for sista gangen (iaf for denna resa) och det blir en ordentlig fest. Det ska bli sa kul och jag komemr ta sa mycket bilder. En av de nya volontarerna ska forsoka filma alltihopa. Det kommer bli toppen. Jag ska gora nagra sista kompletteringar idag sen ar allt i sin ordning (iaf enligt afrikanska matt) infor morgondagen.

Torsdag ar min och Sofis sista kvall har i Matanana. Jag kommer grata som ett litet barn. Men det brukar vara sa festligt. Alla sjunger, dansar och har sa himla roligt. Det blir alltid ett riktigt roligt avsked. Ett avsked utan hejda. Afrikaner och barnen framforallt gillar inte att saga hejda. Och det gor inte jag heller! Men det ordnar sig. Jag ska dansa, sjunga och ha skoj!

Pa fredag aker vi till Dar och sen blir det Zanzibar och Kendwa pa lordag. Ska bli underbart med lite avkoppling och tid for eftertanke. Och sa skadar det ju aldrig med lite sol och bad! :)

Sa nasta inlagg kommer antingen fran Zanzibar eller kasnke rentav hemmifran!

Badai!

Skitsnack

Ja det har blivit en hel del sadant har i Tanzania kan man saga.....
Jag och Malin ar inne i mafinga igen och har varit till lakaren. Hon har Malaria och jag har nat skit med magen. Fick medicin. Vart att testa, fick nog igar efter ett dygns rannande pa toa och somnloshet. Har kollat lite pa fass och medicinerna verkar vara ok, iaf enligt mina matt. Erythromycine och Metronidazole. Kanner mig redan friskare! ;) De ar tydligen antibakteriella och stoppande, kan ju bara bli bra eller hur!?

De andra aker till Mbeya idag. Jag och Malin har alltsa hela Hotelli for oss sjalva hela helgen. Bade bra och daligt antar jag med vara tillstand. haha. Skont att vara sjalva samtidigt som det hade varit skont med lite markservice... Men vi klarar oss. Ska meddela de ovriga volontarerna, de nya, att vi ar daliga sa de kan komma och titta till oss ibland. Allt ordnar sig. Imorrn ar vi friska har vi bestamt. :)

Forsoker ladda telefonen idag, far se hur det gar. Har bara en stund pa mig nu vid datorn att fixa det. Tror inte det blir sa mycket batteri pa det.

Hur har ni det dar hemma? Alla skriver om sno sno sno...och ater sno. Snalla sag att det finns nat vartecken iaf... gahh.. Vill ju ha var och varme nar jag kommer hem. Kommer frysa ihjal annars. hehe.

Nu lite mer receptsok. pustakorv!

Badai! / ia

Jaamboooo!

Allas var egen Ezekea.
Superharlig liten kille pa 8 ar (har jag for mig) som har Downs Syndrom. Har har lart sig en del fraser och tecken sa vi kan kommunicera lite med honom. Han ar alltid pa stralande humor och han ar alltid snorig! Och ratt vad det ar nar man sitter med honom i graset sa kan han dessutom lagga av en brakare som far vem som helst att baxna. Haha. Jingle Bells nynnas febrilt pa, tungor ar valdigt fascinerande. La la la, la la la..... Det blir mycket lallande. Han halsar alltid med ett "JAAMBOOO!" rakt i orat. En annan av hans guldglimtar ar nar han slurpade i sig av diskvattnet nar Ida och Henrik diskade. Sluuurrrrrrp sa det bara, de hann inte ens reagera....
Ezekea. Man maste bara alska honom!

Lite fler bilder!

Cafet

Butiken

Welcome to Neema!

Stabilt husbygge, eller vad sager ni....?

Welcome to Iringa!

Idag var det lagom med folk pa bussen. Jag hade ett helt sate for mig sjalv!

Fler saljare...

Saljare vid bussarna i Mafinga.

Alla vagar leder till Matanana....eller nej forresten.

Kenzan-huset. Det var har jag satt in fonster.

Morgonvy

Trakojan som ingen av oss vet vad den ar till for.

Sma sma griskultingar. Ca en vecka gamla. Saaaa sota!

En av brunnarna

Das Jeep

Gungbradan och stockarna dar vi spenderar en hel del tid med barnen.

Ugalihuset

Det ar har vi sitter pa kvallarna. Lagereldshuset typ.

Morgonvy fran vagen