Sista vandan till Mafinga

Ja da var jag inne pa sista veckan. Kanns roligt, jobbigt, trakigt, smartsamt och overkligt. A ena sidan ska det bli skont att traffa alla darhemma. Calle, systrar, syskonbarn, foraldrar, vanner, kollegor och alla andra jag saknar. Men a andra sidan kanns det valdigt jobbigt. Detta har blivit min vardag. Livet i Afrika. Allt har har kannts sa naturligt fran forsta stund.Det ar langt ifran perfekt och det ar det som ar sa underbart. Jag har anpassat mig till denna kultur hur konstig den an ma vara, jag har vant mig vid att sitta en stund vid lagerelden innan det ar dags att ga upp och sova, jag ar van att hora Ezekeas "jaaambooo" pa mornarna, jag har vant mig vid att hora Wittis underbart harliga smittande skratt vid middagarna, jag har tom vant mig vid lilla Zawadis desperata tysta grat nar han ar kissnodig. Det kommer bli sa konstigt nar jag kommer tillbaka till Sverige. Tyst. Kallt. Tomt. For aven om jag kommer omge mig av manniskor jag alskar och verkligen saknar mig halvt fordarvad efter sa kommer jag sakna min familj har. Sofi, Elin, Henrik, Malin, Alex, Ida, Maria och Johanna. Och jag kommer sakna min afrikanska familj... Salome, Justin, Felician, Filippo, Alfred, Enouk, Witti, Alfa, Pomoko, Zawadi, Akiza, Zarah (lilla lilla underbara sota Zarah), Lilly, Geonisia, Tomaine, Cecilia, Lea, Peter....och alla andra. Det ar en underbart harlig samling manniskor. Sa manga personligheter. Salome med sin styrka som hon sa fint blandar med viss odmjukhet och grace, Filippo som ar med ar lovligt galen, Alfred som salltid ar som en solstrale, Justin & Felicians underbara sanger, Pomokos fantastiskt omanliga skratt, Wittis sma upptag, Zarahs leende, Alfa och hans lilla ordningsmannasinne...... Ja det ar sa mycket som kommer saknas mig nar jag kommer hem. Men jag kommer bara det med mig. Jag har alla mina minnen och alla mina bilder! Hela denna upplevelse har forandrat mig men den har samtidigt fatt mig att verkligen uppskatta det jag har. Jag menar verkligen verkligen. Jag alskar mitt liv och det jag har att komma hem till!

Pa onsdag (imorgon) ar det dags att aka till Bumilayinga for sista gangen (iaf for denna resa) och det blir en ordentlig fest. Det ska bli sa kul och jag komemr ta sa mycket bilder. En av de nya volontarerna ska forsoka filma alltihopa. Det kommer bli toppen. Jag ska gora nagra sista kompletteringar idag sen ar allt i sin ordning (iaf enligt afrikanska matt) infor morgondagen.

Torsdag ar min och Sofis sista kvall har i Matanana. Jag kommer grata som ett litet barn. Men det brukar vara sa festligt. Alla sjunger, dansar och har sa himla roligt. Det blir alltid ett riktigt roligt avsked. Ett avsked utan hejda. Afrikaner och barnen framforallt gillar inte att saga hejda. Och det gor inte jag heller! Men det ordnar sig. Jag ska dansa, sjunga och ha skoj!

Pa fredag aker vi till Dar och sen blir det Zanzibar och Kendwa pa lordag. Ska bli underbart med lite avkoppling och tid for eftertanke. Och sa skadar det ju aldrig med lite sol och bad! :)

Sa nasta inlagg kommer antingen fran Zanzibar eller kasnke rentav hemmifran!

Badai!